Djungeln i Kinabatangan
Det här inlägget är jättelångt.
Bilder lägger jag upp inästa inlägg så kan den som inte orkar
läsa bara kolla bilderna. Snällt, inte sant! :-)
Kuala Lumpur 25/4
Killen som beställt den gick till och med upp och kollade att den kom. Service!
Sen blev jag lite konfunderad över om vi skulle hamna på rätt flygplats men det
gjorde vi också. Klockrent!
Allt gick smidigt på flygplatsen. Det där med vätskor på flygplan är uppenbarligen
nåt man inte tagit tills sig vad det gäller inrikesflygningar i Malaysia i.a.f.
Knallade glatt igenom säkerhetskontrollen med en halvliters vattenflaska utanpå
ryggsäcken.
Sandakan/Sukau 25/4
Flyget funkade utmärkt och jag sov nog bort nån timme. Möttes av min chaufför
Juda, som hade en skylt med mitt exotiska namn stavat som "Bgorn".
Vi plockade upp ett engelskt par i Sandakan, Alister och Gabby, och sen drog vi
iväg mot samhället Sukau vid Kinabatang River.
fantastiska "pot holes". Rätt mycket trafik var det också. Väl framme möttes vi
av Osman som skjusade oss till sitt hus som låg några minuters båtfärd upp-
ströms Kinabatangan River.
Familjen består av Osman, hans fru Yanty, deras fem barn plus ett brorsbarn
samt sex stycken katter (hona + 5 ungar). Man bor verkligen mitt i deras hem,
inga krusiduller, vattnet tas från floden (som mest ser ut som lervälling), ingen
luftkonditionering, ojämna sängar o.s.v. o.s.v men det är hur bra som helst!
Osman var en fantastisk guide och Yanty lagade SÅ bra mat! Barnen var jätte-
trevliga och förvånanvärt lugna. Det var väl mest kattungarna som drog en
lättnadens suck när barnen väl dragit iväg till skolan. Dom kånkades omkring,
kläddes upp o.s.v mest hela tiden men verkade ändå rätt nöjda med det.
Vi var totalt 5 st som bodde hos Osman första natten, Alister och Gabby samt
Stefan och hans pappa Walter från Tyskland.
På eftermiddagen efter en god lunch så var det dags att ge sig ut på den första
båtturen. Osman sa att hade hört att dom hade sett Pygmé-elefanter längre
nedåt floden så han föreslog att vi skulle åka dit, det skulle vara en rätt lång
färd men alla ville gärna åka.
Vi åkte neråt längs floden och såg massor av Näshornsfåglar, Näsapor, olika
Makaker, Varaner och olika rovfåglar. Osman var enorm på att se djuren,
varanerna t.ex låg och vilade utsträckta på trädgrenar, helt hopplösa att se
även på ganska nära håll, men Osman såg dom på typ 100 meter.
Slutligen sa Osman åt oss att hålla utkik längs stränderna för nu var vi i
området med elefanterna. Mycket riktigt, strax därefter hojtade Osman till
och pekade mot ena flodstranden. Där såg vi ryggen på en elefant som gick
och betade i strandkanten. Det var förvånansvärt vad orädda elefanterna
var för båten! Osman tog oss ända in till strandkanten så vi var typ 2-3
meter från elefanten och den brydde sig inte för fem öre. Fler elefanter
dök upp och efter ett tag hade jag räknat till 11 st! Däribland en liten baby-
elefant.
Vi studerade dom en bra stund tills det var dags att åka tillbaka. När vi hade
kanske 10 minuter kvar och mörkret började lägga sig så började motorn
varva kraftigt utan att vi kom nånstans. Först trodde jag att det var nåt som
fastnat i propellern för det flyter en hel massa vegetation, t.o.m hela träd,
ner längs floden. Det visade sig till slut att det var gummibussningen i
propellern (som skyddar propellern om man går på grund) som hade gett
upp. Därför kunde vi bara puttra sakta framåt. Tur att det inte var så långt hem!
Väl hemma var det dags för middag, strimlad biff, flodräkor, lamm, fisk,
grönsaker och ris...fantastiskt gott! Medans vi åt bytte Osman motor på båten.
jag hade på rummet funkade förvånansvärt bra. Däremot var det ett väldigt liv
under natten, utanför var det dom sedvanliga djungelljuden och inomhus var
det nån som dunkade runt och hade sig. Huset står på styltor och hela rummet
gungade när nån rörde sig.
Sukau 26/4
Sov väl lite sådär fram till 06:00 då det var dags att gå upp för att kunna åka
på morgonturen 06:30. Hela landskapet var insvept i tät dimma när vi gav oss
av, denna gång uppför floden. Efter bara kanske 500 meter styrde Osman in
till stranden och där, i ett ensamt träd, satt en Orang Utan (så heter dom på
"riktigt", Orang=Människa, Utan=skog). Det var en ung Orang Utan som satt
och åt. Vi satt och tittade på den ett bra tag från båten.
Tyvärr var det svårt att ta kort då det dels var dimmigt, dels motljus mot himlen.
Alla var dock väldigt nöjda med att ha sett en vild Orang Utan!
Vi drog vidare längs floden och via en smalt biflöde nådde vi sjön "Ox Lake".
Där stannade vi och fikade på Mariekex och sött Te. Vattnet kryllade av
"Doctor Fish", det är den fisk som används för att ta bort död hud och sånt
från t.ex fötter som ni kanske sett i Thailand (tror jag sett det i sverige
också). Sticker man ner handen i vattnet, gärna tillsammans med en kexbit,
så kryllar det strax med små fiskar som glatt nafsar en i fingrarna, kul!
Lite överraskad blir man dock när det plötsligt dyker malar på typ 10-15 cm
som också gärna vill ha kex och som kanske inte har full koll på vad som är
kex eller finger!
Det finns ju krokodiler också men det brukar gå bra säger Osman :-).
gummistövlarna var på, likaså ordentligt med myggmedel. De första djuren
vi stötte på var naturligtvis blodiglar som hungrigt satt och svängde på bladen.
Det hade varit översvämmning då det har fallit ovanligt mycket regn på senaste
tiden, så djungeln var rejält lerig och blöt. Normalt ser man inte så mycket djur
under trekkingen och det gjorde inte vi heller, det var mera upplevelsen att ha
gått i djungeln.
Tusenfotingar, ödlor och spindlar var väl i stort sett det vi såg samt spår efter
vildsvin och hjort. Det var dock rejält svettigt och lerigt att gå i djungeln så när
vi kom tillbaka var det skönt att få frukost och sen en dusch.
Efter frukost drog de övriga gästerna vidare medan jag skulle stanna åtminstone
en natt till. Eftersom nästa planerade aktivitet var en ny eftermiddagstur så
frågade jag Osman om han kunde fixa en chaufför som kunde ta mig till de
närliggande Gumatong Caves. I dom grottorna bor förutom fladdermöss också
de svalor vars bon man samlar och gör t.ex svalbosoppa av. Osman ringde
efter en chaufför och eftersom Osman själv skulle göra några ärenden så
åkte han med oss. Dom släppte av mig vid grottorna och skulle hämta mig ca
2 timmar senare.
inte bekymra sig om blodiglar. Grottan var enormt stor, överallt flög det omkring
svalor och högt upp i taket hängde det fladdermöss och sov. Man gick i grottan
på en träspång längs väggen för golvet är täckt av metertjocka lager av spillning.
I den, och för övrigt även på själva spången, springer det runt massor med
kackerlackor som lever av spillningen.
Jag tog det rätt lugnt eftersom jag hade, i mitt tycke, gott om tid. När jag väl
avverkat grotta nummer ett så gick jag tillbaka till själva centret där jag betalat
entrén för att kolla kartan till nästa grotta. Där fanns en liten kinesgubbe som
glatt viftade och pekade på den ganska outgrundliga kartan samt sa något
kryptiskt om att jag skulle gå dit och dit och sen fråga om vägen....hmm...ok då.
Det var bara att stega iväg in i djungeln igen, även den här gången på en trä-
spång, som blev en stig, som blev flera stigar....??...hmmm...bara att chansa,
stigen blev till en uttorkad bäckfåra som steg väldigt brant upp längs berget.
Undrar var jag är???
med 90% luftfuktighet upplever jag som något påfrestande. Svetten skvalar
och den ev. kondition man har känns som bortblåst. Till slut kom jag fram till
ett hål i berget som visade sig vara en öppning i taket till en underliggande
grotta. Där fanns också ett enkelt skjul för de som arbetar med att skörda
svalbona. Dom firar ner sig genom öppningen och klättrar på nåt livsfarligt
sätt runt och samlar in bona.
Det tråkiga är att folket här inte verkar ha nån som helst känsla för det här med
skräp. Runt vartenda sånt här skjul ser det ut som en soptipp ...trist. Nåja, stigen
...eller vad det nu var, ledde vidare uppför en minst sagt ranglig stege.
Glatt vidare...efter mycket svett, pustande och ett antal såna där hål i marken
tänkte jag att nu ger jag upp! Orkar inte mer!
Vem dyker väl upp då? Lika svettig och pustande som jag men kanske i något
bättre form (är också 13 år yngre måste jag påpeka), jo Osman! Dom hade
kommit tillbaka tidigare och han var lite orolig att jag skulle gå vilse, halka eller
bli attackerad av Pigtailed Makak. Vilken omtanke :-) !
(Den Makak arten är tydligen väldigt aggresiv och anfaller i flock. )
Det var tydligen inte så långt kvar till toppen så vi fortsatte en bit till och där
fanns en väldigt stor öppning som ledde ner i grottan undertill. Efter en vilo-
stund så gick vi tillbaka ner igen. Jag missade alltså själva grottan och såg
bara hålen i taket men det var alldeles för ansträngade att gå vidare så jag
var nöjd.
Tillbaka Sukau så väntade nya gäster vid båten. Ett australiensiskt par samt
en familj från Nya Zeeland, föräldrar samt två tonårsdöttrar. Det sedvanliga
eftermiddagsregnet hade börjat under bilfärden tillbaka och nu vräkte det ner.
Den nya zeeländska familjen var väldigt bekymrade över sitt bagage som
skulle bli blött så jag gav dom min regnponcho, jag var ju redan så blöt man
kunde bli, fast inte av regn. (Tycker i.o.f.s att om man åker till en regnskog
så borde kan ju inte bli förvånad övar att det regnar...eller?)
Döttrarna körde med paraply, liiite tveksamt kanske när man skall åka öppen
båt i åskregn. Nåja, väl tillbaka hos Osman så var det bara att vrida ur alla
kläder plus sig själv.
Efter sedvanligt god lunch så var det dags för eftermiddagsturen neråt floden
för att se om vi skulle lyckas se elefanterna igen. Bruce, pappan i familjen,
hade värsta objektivet till kameran och Mary, mamman, var ganska om och
kring sig och ville veta om vi skulle se några Orang Utanger o.s.v, o.s.v. Ju
mer tiden led märkte jag att Osman ruttnade mer och mer. Det var lite för
mycket "rik familj på utflykt" för hans smak. Det märktes på båtfärden
också, inte alls lika många stopp för att kolla in apor och andra djur. Han
visade oss pliktskyldigast allt men inget extra som dagen innan. Mig gjorde
det inget eftersom jag hade sett allt redan.
Det visade sig sen att det var samma flock som kvällen innan. Vi beundrade
dom länge och väl, det finns inte så många kvar i Kinabatangan området och
det är inte alls säkert att man får se några alla. Nu hade jag sett dom två
kvällar i rad!
I flocken ingick en baby-elefant samt en väldigt ung hane. Av nån anledning så
var den unga hanen väldigt osäker på oss och började trumpeta oroligt. Då blev
resten av flocken också orolig och samlades kring dom unga elefanterna för att
skydda dom. Osman kunde naturligtvis inte hålla sig utan började utstöta hoanden
och tjut så att dom stackars elefanterna blev ännu mer oroliga.
elefant, låt vara en pygme-elefant men ändå) med fem, sex stora elefanter
brölande och morrande (ja, dom morrar på nåt konstigt sätt) bara 4-5 meter
bort. Ganska spännande men faktiskt lite nervöst också!
Till slut gav sig Osman och då lugnade också elefanterna ner sig.
(Dagen efter pekade Osman ut fören på sin båt som var alldeles trasig i däcket
och sa glatt att det där hade en elefant gjort...hmm...undrar varför :-) ? )
Hela vägen tillbaka satt Osman och muttrade över den nya Zeeländska familjen
som han tyckte bossade runt för mycket. Jag satt alltså ensam på bänken längst
bak precis framför Osman så det var mig han beklagade sig för. Däremot så
gillade han mig för jag frågade om det fanns mycket nattdjur och då undrade
han genast om jag ville ut efter middagen för att kolla om vi kunde hitta
krokodiler och nattdjuren. Självklart ville jag det men jag sa att det fick han
bestämma för den stackars karln jobbar ju dygnet runt.
"Don't worry", Osmans standard uttryck, så så fick det bli. MEN jag fick inte säga
nåt om det till dom andra!
Återigen en kanonmiddag under vilken Bruce var väldigt "på" och undrade om det
inte gick att åka ut och kolla efter krokodiler eller nattdjur. Osman bara skakde på
huvudet och gav en massa bortförklaringar om för högt vattenstånd och diverse
andra saker, samtidigt som han gjorde diskreta grimaser till mig.
Wow! Vilken stjärnhimmel, den bästa jag sett! Jag mitt korkade nöt fick ju nån
mindre hjärnblöding och tyckte att det borde räcka att ta med sig den lilla
kameran och lämna Nikon kameran hemma, BIG misstake! (Fast jag försöker
trösta mig med att blixten och Osmans spotlight säkert inte räckt till ändå).
Ugglor, Flygande hundar, olika nattaktiva Hägrar och andra fåglar. Tyvärr inte
några krokodiler, bara nåt glimmande öga i mörkret som snabbt försvann under
ytan. När vi väl vände stängde vi av motorn och satt och pratade medan båten
fick driva med strömmen under den där fantastiska stjärnhimlen med
ackompanjemang av alla djungelljud! Oförglömligt!
Så småningom startade vi motorn igen och begav oss hemåt. När vi landar vid
Osmans hus så får vi syn på en liten baby-krokodil under grannens brygga.
Osman försökte fånga den men tyvärr var den alldeles för snabb för honom.
Nu var väl klockan runt 22 så det var bara att krypa ner i sängen.
Sukau 27/4
Sov väldigt gott i natt. Steg upp vid 05:30 eftersom Osmans familj redan hade
gjort det och det var skönt att tillbringa lite tid med dom utan alla andra. Vattnet
hade sjunkit ca 30-40 cm under natten så jag hjälpte Osmans brorson få båten i
sjön så att ungarna kunde komma till skolan.
06:30 var det dags för ny morgontur till Ox Lake. Jag hade bestämt mig för att
hänga med ifall vi skulle kunna stöta på Orang Utan igen (tur var det skulle det
visa sig) däremot skulle jag skippa trekkingen eftersom alla mina kläder i stort
sett var dyngsura/rejält leriga.
Det var sedvanlig dimma över floden, om möjligt ännu tjockare än under
gårdagen men när vi passerade trädet där vi sett Orang Utangen tidigare så satt
den faktiskt kvar! Perfekt!
Den här gången så lät Osman oss gå iland. Innan frågade han dock om alla
hade stövlar. Visst alla andra hade ju gummistövlar, leach socks (strumpor
mot blodiglar) och långbyxor. Jag hade jumpaskor utan strumpor och shorts
så jag frågade Osman om jag skulle dö om jag gick iland eller bli totalt
utsugen av blodiglar ;-). Han försäkrade glatt att det var lugnt och visade
att han själv var barfota.
Sagt och gjort, hopp iland och iväg till trädet. Tyvärr var det fortfarnde väldigt
dimmigt och så mycket motljus att det var hopplöst att fotografera men det
var kul att se den sitta där i trädtoppen och nogsamt äta sin frukt. Maffiga djur!
Efter en lång stund, paret Bruce och Mary sprang ju runt som tokar och ville
aldrig därifrån (döttrarna verkade däremot helt ointresserade och satt mesta
tiden i båten), så kom vi därifrån.
Efter sedvanlig fiskmatning i Ox Lake så drog resten iväg på trekking medan
jag spenderade tiden med att utforka de 50 kvm närmast båten. Jag hade
ingen lust att gå längre p.g.a av leran och blodiglarna. Det kryllar av blodiglar
där och jag tänkte att det kunde vara lite coolt om man lät en bita en på armen
och sen ta ett kort av den. Vilken besvikelse! Dom vägrade bita sig fast, inte en
enda, dom i stort sett flydde istället!
Jag tror det berodde på att jag var ganska rejält insmord med myggmedel.
På vägen hem hade dimman lättat och solen kommit fram så när vi passerade
Orang Utan trädet så var det många glada miner när det visade sig att den satt
kvar! Iland igen och nu blev det mycket bättre bilder (det var svårt ändå).
Perfekt!
Då så, då hade man alltså sett det mesta utom krokodil, vilket var lite synd.
Men vad ligger då på en sandbank om inte en jättestor krokodil! Yey!
När båten närmar sig flyr den ner i en kanal som går mellan sandbanken och
flodstranden men Osman manövrerar båten så att jag kan ta några bra bilder
på den. Sen virvlar det bara till och den är borta.
När vi kommer tillbaka är det frukost och medans de andra packar ihop sina
saker för att åka vidare så passar jag på att duscha. När jag är klar så har
dom åkt. Det blir åter lugnt och skönt. Jag tänker att jag ska visa lite bilder
från sverige för Osman och Yanty som jag har på datorn. Den har jag haft
stående på golvet i mitt rum för laddning under natten. Slår på den och börjar
knappa....sablar vad mycket myror det är här! Blåser bort dom....dyker upp fler
....blåser bort....ännu fler...men var kommer dom ifrån???
Visar sig att dom företagsamma pyttesmå röda myrorna har bestämt sig för
att flytta in i min dator! Det blev mycket knackande och blåsande innan jag
åtminstone lyckats jaga iväg lejonparten av dom!
Osman har beställt en chaufför till mig som ska köra mig dom 2,5 timmarna till
Sandakan och även rekommenderat ett hotell. Så efter att jag betalat ca 1600 kr
för två nätters helpension, transport på cirka 15+15 mil och 5 utflykter om ca
3-4h styck så åker jag iväg (jag gav dom en natts extra eftersom jag faktiskt
bokat 3 nätter).
Väl framme i Sandakan lämnar jag in alla mina kläder förutom dom jag går och
står i till tvätt. Alla kläder är totalt dyngsura, leriga och luktar definitivt inte gott.
Sen ger jag mig ut på stan för att köpa ett par T-shirts. Jaha ...och hur lätt var
det då? XXL i ett land där ingen är över 150 cm :-)!
Frågade på ett par ställen men det blev bara No! No! Till slut fick jag ge mig och
shoppa i hotellets turistshop, två T-shirts, av god kvalitet faktiskt, för 140 kronor.
Helt ok.
Tillbringar eftermiddagen med att duscha, njuta av luftkonditioneringen samt att
kolla in stan som inte är speciellt kul samt att skriva det här. Det kommer
fortfarande ut myror då och då :-)
Snart dags att få lite välförtjänt sömn. Imorgon eftermiddag bär det iväg till
Kota Kinabalu.
Häftigt, häftigt, och nu är jag om möjligt ännu mer avundssjuk, och samtidigt glad för din skull att du fått uppleva allt det här! Jag skulle blivit heltokig på myrorna dock, påminner mig om faraomyrorna jag hade i köket för många många år sen, de flyttade nämligen bl.a. in i min kaffebryggare och det blev kaffe med myror.
"Dom vägrade bita sig fast, inte en
enda, dom i stort sett flydde istället!"
Det borde inte ens behöva kommenteras, men med tanke på hur myket du brukar begripa är det lika bra att berätta hur det verkligen ligger till för dej. Du ser ut som du gör, förmodligen både luktar och smakar du minst dubbelt så illa som du ser ut, så inte att undra på dom stackars iglarna inte ville bita dej, vem skulle göra det utan att få fläskigt med pengar samt allt vaccin betalt? :-P
Wow! Vilken resa!
