Fladdermöss

Ok, funkade ju med elefantvideon så här kommer
en snutt från Borneo med fladdermössen som lämnar
sin grotta på kvällen.

 


Elefantfilm

Provar att lägga upp en film med dom något irriterade 
pygmé-elefanterna på Borneo.
Tyvärr slutade jag filma lite tidigt. Blev väl lite nervös :-)

 


Lite bilder

Jag hann med lite bilder också:

 

Perhentian Islands:

 

Lite fiskar:

 

 

Blue spotted sting ray:

 

Och så apan (ja det är alltså den lilla rödbruna saken ;-)  ). Den hade
en i personalen hittat i djungeln och troligen hade den tappat taget
om sin mamma och ramlat ner. Dom födde upp den och skulle försöka sätta
tillbaka den sen. Träffade ett par holländska tjejer och en av dom lyckades
charma personalen så vi fick tillfälle att gosa lite med den (och 
sköldpaddorna som dom hade två av). Annars så fick inga gäster hålla på
med apan, så det var rätt kul!

 

Och så sköldpaddan:

 


Snabbinlägg

Hej,

nu är jag på Kuala Lumpur International Airport på
väg till Hua Hin i Thailand. Har haft en kanonvistelse
på Perhentian Islands med massor av snorkling.
Har sett hajar, sköldpaddor, massor med fisk, korall,
självlysande sand samt gosat med en apbebis och
två baby sköldpaddor. Tja, sköldpaddorna kanske man
inte direkt gosade med men dom var ganska söta.

 

Ska se om det går att ladda upp några bilder.


Kuching

Kuching 4/5
Jösses vilket sunkigt rum jag hade i natt! Men det gick ju att
sova i.a.f trots att väggarna var av papper och att madrassen
till sängen tydligen kommit bort så man kände fjädrarna
halvvägs in i ryggen.

 

Checkade ut så fort jag vaknat och tog en taxi till Lime Tree
Hotel. Ahhh...vilken skillnad! Fick rummet direkt och det
första jag gjorde var att lämna in alla kläder på tvätt och sen
att ta en lång dusch med riktigt varmvatten. 

Dom har en viss förkärlek för att ha direktuppvärmt varm-
vatten, alltså inte varmvattenberedare utan vattnet värms
så att säga "on-line". Det funkar ju hyfsat men blir aldrig lika
bra som med varmvattenberedare. Här på hotellet
är det alltså "riktigt" varmvatten!


Efter duschen fick man ju kliva i sina gamla stinkande paltor
i.a.f men i kväll, då kommer jag att ha ren tvätt igen :-) !

 

Jag tog en lång frukost nere vid floden och sen en promenad
till turistbyrån för att kolla om det fanns nåt att göra.
Eftersom jag hade tagit det ganska lugnt så var det ingen ide
att åka ut till Baku nationalpark som jag hade lurat på
eftersom det hade blivit så sent.

 

Bestämde mig för att ta det lugnt, kolla lite i stan och sen åka 
till Semenggoh Wild life Reserv för att kolla på orangutanger.
Tog en av de små färjebåtarna över floden och kollade in ett
litet fort och en kampung (by) för att sedan åka tillbaka igen.

Kuching:

 

Kampung:



Spenderade sen nån timme på hotellet med att blogga och
läsa. Hotellet fixade fram en "Shuttle" till parken för facila
80 Sek vilket inkluderade lämning, hämtning och inträde.

 

Vi hämtade upp en tysk samt två japaner på två andra hotell
innan vi drog iväg till parken. Jag sov som en gris hela vägen.
Väl framme beskådade vi orangutangerna när dom
utfodrades. Det är "halvvilda" orangutanger som lever fritt
i skogen men som får mat från reservatet två gånger om dagen.

 

Totalt var det fyra stycken som kom den här gången. Antalet
varierar med hur mycket mat dom finner ute i skogen. Det
var rätt kul att se dom men inte lika spännande som när jag
såg orangutangen i Kinabatangan. Lite för mycket "zoo-
känsla liksom. Fördelen var att man såg dom mycket
bättre och fick bättre bilder.

 

På vägen hem diskuterades japansk kärnkraft i bilen hela
vägen in till stan. Vid 18 tiden fick jag då ÄNTLIGEN mina
rena kläder! Vilken lycka! Dusch och sen på med nya
kläder och sen ut på stan för att äta.

Mulu Park

Hej,

 

nu är jag tillbaka i civilisationen igen så här följer
ett långt inlägg om de senaste dagarna.

 

Miri 1/5
Klev upp 04:30 och packade det sista. Taxin kom som beställt
och det tog inte mer än 15 min. till flygplatsen. Säkerheten
här är rätt godtycklig, lyckades återigen missa röntgen-
maskinen för bagaget innan incheckningen.
Gott om plats på planet och fint flygväder. Sitter i Miri
på flyget ut till Mulu.

Jaha, nu är flyget till Mulu försenat. Tydligen motorhaveri och
ingen vet när det kommer iväg. Bara att vänta.
De blev inte så farligt bara 1,5 timmes försening. Flygturen till
Mulu tar inte mer än 30 minuter så det är knappt man hinner
upp innan det är dags att gå ner.

 

Mulu airport

Mulu 1/5

 

Mulu Park HQ var riktigt fint! Jag bor i ett "Longhouse" och 
först trodde jag att jag skulle bo med några andra för jag
fick ett jätterum med 4 sängar, två duschar och en toa, men
tydligen så är det bara jag som bor där. Perfekt!

 

Gav mig omedelbart ut på en solo trekking till ett vattenfall.
Guiden som jag frågade om vägen var lite tveksam till om
det skulle gå att ta sig fram för det har regnat mycket på
sista tiden tydligen. Det var inga större problem dock, lera
upp till anklarna men inte värre.

 

Första delen gick på en "boardwalk"som gick ungefär 1 m
över marken men sista 1,5 kilometrarna var det en vanlig stig.
Fast, stig och stig, det var en "grusad" stig som allt som oftas
försvann helt och hållet i leran.

Stor skalbagge

Det var rätt kul att gå helt ensam mitt i djungeln med alla
konstiga ljud omkring sig. Stort plus var att det inte fanns
några blodiglar heller! Fast , det är klart, dom gillar ju inte
mig har jag ju konstaterat.

 

I djungeln

 

Problemet med hettan och fukten är inte enbart att undertecknad
svettas som en gris utan också att kameralinserna immar igen.
Fick stanna på ett ställe där solen trängde igenom och låta linserna
torka och bli varma.

 

Vattenfallet visade sig vara tre mindre vattenfall som rann ut
direkt ur bergväggen på ett jättelikt klippstup. Ganska läckert
faktiskt. Det flöt en liten flod nedanför klippan där man skulle
kunna bada men efter allt regnande så var det ganska strömt
och vattnet grumligt så jag avstod.

Vattenfall

 

Efter vattenfallet begav jag mig tillbaka och lite senare var det
dags att gå och titta på när fladdermössen lämnar sin grotta för
kvällen. Det skulle i.o.f.s ingå i den tur jag bokat för dagen efter
men eftersom dom inte alltid flyger ut, beroende på bl.a vädret,
så var det lika bra att passa på.

 

På vägen till grottan med fladdermössen såg jag plötsligt nåt som
sprang på räcket framför mig. Det såg ut som världens minsta,
ursöta ekorrre. Det visade sig att det var det också, en pygmé ekorre,
mycket riktigt världens minsta.

 

Den var hur kul som helst, och blixtsnabb! Den höll sig stadigt ungefär
5 meter framför mig och rörde sig med blixtsnabba ryck runt och längs
räcket. Försökte febrilt fota den men så fort jag fått den i sökaren och
tryckt av så hade den på nåt magiskt sätt lyckats flytta på sig så alla
kort blev suddiga!

Pygmé Ekorre



Märkte dock att den blev mer och mer van vid mig, för jag rörde mig 
långsamt och försiktigt, så den började låta mig komma närmare och
närmare. Tyvärr så kom det ett par gående efter mig på "boardwalken"
så till slut sprang den upp i ett träd och försvann.

 

Det finns ca tre miljoner fladdermöss i grottan, som heter Deer Cave.
Tydligen så hade dom inte kommit ut de senaste tre kvällarna och vädret
var ok så det kändes som att det borde vara dags. Vi väntade och väntade.......
Men till slut så flög det ut ett litet, litet "moln" med fladdermöss. Dom blev 
genast attackerade av två "Bat Hawks" och åtminstone en av fladdermössen
singlade mot marken med höken efter sig.

 

Sen "duttade" det ut små grupper av fladdermöss allt eftersom. Dom måste
ha använt den andra grottöppningen som finns på andra sidan bergat för ur
"våran" öppning kom det inte några alls. 
Efter en ganska lång stund när man nästan började bli lite besviken på 
"småmolnen" så kom det igång på riktigt! En lång "orm" av fladdermöss
steg upp över bergsryggen och ringlade sig över himlen. Riktigt häftigt!
Ytterligare ett par "ormar" kom ut och sen var det över.

Fladdermöss

Jag var lite förvånad över att det inte var mer rovfåglar som låg på lur och fick
sig ett skrovmål. Dom enda jag så var dom två precis i början.
Nu började det bli lite stressigt för jag skulle ut på "The night shift", en nattur i
djungeln och tiden för att få i sig middag började bli knapp. Det var dags att
knata tillbaka dom 3 kilometrarna till HQ. 

Hann precis slänga i mig ett typ "mellanmål" innan turen. Kom naturligtvis väl
förberedd till samlingen med kameror o.dyl. Hade allt...utom ficklampa.
Den kvinnliga guiden som var väldigt seriös och kanske inte direkt sprudlade 
av humor var väl måttligt imponerad. Fick slokörad springa till mitt rum och
hämta min lilla lampa.

 

Turen blev lång, mycket lång! Ja inte i meter men i tid. Skulle ha tagit
2 timmar men det tog 3.Mest beroende på ett gäng grabbar där en av
dom skulle fotografera allt 15 gånger innan han var nöjd. Vi såg inga
stora djur men mängder av insekter,
grodor och självlysande svampar!

Groda

 

STOR insekt

 

Tusenfoting

 

Kameleont

 

Läskig insekt



När turen var slut så hade restaurangen på HQ stängt så jag gick ut till den
enda andra restaurangen som finns här som ligger precis utanför ingången
till HQ. Där träffade jag på paret som hade kommit efter mig och skrämt
ekorren, Daan och Silvia samt Suzanne och Max. Jag fick i mig lite mat
och sen drack vi öl och spelade kort fram till midnatt.

 


Mulu 2/5

 


Idag var det dags för "Garden of Eden Tour". Det är en heldagstur som
går igenom Deer Cave (där fladdermössen är) och ut på andra sidan berget.
Därefter går och vadar man upp längs floden till ett vattenfall där man badar 
och äter lunch. Efter det går man tillbaka igenom Deer Cave och besöker
sedan Langs Cave för att sen avsluta med att titta på när fladdermössen
flyger ut.

 

Vi samlades vid receptionen vid 9 på morgonen. Vädret var mulet med lite
småregn ibland. Det var jag, vår guide Henry samt 6 st killar fråm Malaysiska
fastlandet, alla indier. Henry varnade oss och sa det inte alls var säkert att vi
skulle kunna nå vattenfallet för om det regnade för mycket så skulle det inte
gå p.g.a att floden skulle svämma över. Vi kunde avstå från turen och få
pengarna tillbaka om vi ville men alla hängde på.

 

Sagt och gjort så knatade vi iväg. Henry (31) är född i Mulu (som är en liten
fattig by mitt i ingenstans) och har aldrig gått i skolan. Trots det så talade han
väldigt bra engelska.
Han var enormt kunning om djurlivet och naturligtvis om  de lokala sedvänjorna
och vardagslivet som han ju växt upp med. Hans stora dröm var att köpa en
riktig videokamera (han hade en liten digital) för att kunna  dokumentera dom
äldres sedvänjor så att dom inte skulle falla i glömska samt att dokumentera
djur och natur för att kunna påverka så att regnskogen inte ska försöras i den
takt som sker nu.
En annan dröm han hade var, inte att köpa hus eller bil, utan en ....grävmaskin! 
Då skulle han kunna gräva dammar och börja odla fisk!

Ingången till Deer Cave



Väl framme fick alla var sin liten ficklampa (jag hade nu förutseende nog tagit
med mig min egen också) och sen begav vi oss in i den enorma grottan.
Första delen av vägen gick vi på plankgångar mellan enorma berg av
fladdermusguano som på sedvanligt sätt krälade med kackerlackor, dyngbaggar
och andra insekter.

Guanon och dess innevånare

Så småningom så såg vi grottöppningen på andra sidan berget och då lämnade
vi plankgången och började nedklättringen till floden som rinner igrottan.
Väldigt slipprigt och det var inte så kul att ta stöd nånstans för att allt är täckt av
guano.

Vad över floden

Det blev en hel del klättrande och vadande. De andra killarna var INTE särskilt
vana vid den här typen av aktivitet. Dom var väldigt handfallna och osmidiga
och undrade nog lite vad dom gett sig in på. Till slut nådde vi fram till öppningen
och alla, utom två, tog sig ut via en sista slipprig klättring.
Dom två andra valde att simma ut längs floden, synd bara att en av dom inte
var simkunnig! Ja ja, det gick bra ändå, han fick hänga på ryggen på den andre.

Och lite klättring

Väl ute så såg vi att det regnade rätt ordentligt så Henry sa att vi skulle vända,
helst inom 20 minuter. Dom andra försökte få det till en halvtimme men Henry
stod på sig och sa att vi bara kunde ta en väldigt snabb lunch och sen måste vi
tillbaka.

 

Regnet tilltog och efter en 5 minuter insåg både jag och Henry att nu var det nog
dags att dra. Floden flöt mycket snabbare och hade stigit lite grann. Jag packade
ihop min prylar medan Henry försökte jaga på dom andra men där gick det trögt. 
Jag hjälpte Henry att jaga på dom och började sen gå tillbaka. Som tur var fick
jag med mig den klumpigaste av dom annars vet jag faktiskt inte hur det hade gått.

 

Jag hade kommit över det första vadstället och hade precis hjälpt upp den
klumpige när Henry och dom andra äntligen hade fått upp styrfart och var på
väg över. Henry jagade hela tiden på dom med rop och handklappningar och
jag ropade också till dom men det tog ändå inte riktigt skruv.

 

Floden blev nu märkbart högre och stridare för varje minut och det blev allt mer
kritiskt.  Till slut hade dock alla lyckats ta sig upp på klippan men nu var det helt
omöjligt att korsa floden överhuvudtaget. Problemet var bara det att vi hade
åtminstone 3 vadställen till att korsa. Vi var helt enkelt fast i fel ända på grottan
allt medans regnet formligen vräkte ner. 
Det var inget annat att göra än att försöka göra det bekvämt för sig och vänta.

Floden innan

Och floden efter

Henry gick ut en bit ur grottan och lyckades via radio nå HQ som skulle sända ut
en räddningsstyrka så snart regnet avtog. Det var ingen idé att göra det tidigare
för dom skulle inte kunna nå oss utan att riskera livet.
Så där satt vi på några stenar mitt i djungeln och kunde bara vänta. Skulle inte
regnet avta så var risken överhängande att vi skulle behöva tillbringa en, som
jag förmodar, ganska obekväm natt där i djungeln.

 

Efter ett par timmar så hade regnet dock avtagit men floden var fortfarande hög.
Henry kontaktade HQ igen och dom meddelade att räddningsstyrkan höll på att
samlas och skulle ge sig av inom en halvtimme för att på plats avgöra om det
skulle fungera att få ut oss.

 

Ungefär en timme senare så ser vi ljusen från deras pannlampor långt bort i
grottan. Då hade vattnet sjunkit rejält men strömmen var fortfarande väldigt
strid. Jag tror att om det bara hade varit Henry och jag så kanske vi skulle ha
kunnat ta oss ut nu själva men inte dom andra, dom hade definitivt inte
klarat det.

 

Räddningsstyrkan, som var typ 15 pers, spände upp rep över de värsta
passagerna och sen blev det till att vada och klättra. Eftersom man inte
kunde vada längs floden så fick vi försöka klättra de passagerna istället.
Den här vägen var om möjligt ännu slipprigare av guano än den tidigare
så det var väl måttligt fräscht. För mig gick klättring och vadande bra
men det var inte så lätt för dom andra. Räddningspersonalen fick hjälpa
till en hel del.

Övergång av floden

Till slut, ca 4-5 timmar efter det att vi vände tillbaka, kom vi ut ur grottan.
Då blev det uppställning för fotografering av hela räddningsstyrkan plus
deras "offer" och därefter tog vi naturligtvis och besökte Langs Cave
(där finns ingen flod) för att titta på droppstenarna. När vi var klara där
så vräkte regnet ner igen så det var nog mest tur att det blev ett uppehåll
så vi kunde komma tillbaka.

Hela gänget

Dom andra vände något stukade tillbaka till HQ medan Henry bjöd mig på
en kopp varm choklad i det lilla fiket som finns där man kollar på
fladdermössens utflygning. Det var väldigt gott med den chokladen kan jag
meddela efter att ha först mer eller mindre simmat över floden, klättrat i
guano och sen dränkts ytterligare i regn.

 

Till slut klafsade jag hemåt genom regnet. Den kvällen blev det inget mer
utan jag åt middag på HQ tillsammans med Daan, Silvia och Suzanne.
Sen satt vi och snacka och drack öl till alldeles för sent.

 


Mulu 3/5

 


I morse var jag måttligt pigg och när jag tittade ut så bodde jag mitt i en sjö!
Hela djungeln var översvämmad, tur att dom bygger husen på styltor här!
Daan, Silvia och Suzanne skulle åka på en tur till Clearwater Cave och jag
hade tänkt hänga på men nu började jag ångra mig. Tog det lugnt, packade
(jag skulle med planet 14:55) och gick för att äta frukost.

Innan regnet

Efter regnet

 

Vid 9 slank jag in på HQ för att höra om det fanns nånting stillsamt som man
kunde göra på en förmiddag och då föreslog han naturligtvis Clearwater Cave. 
Jaha..ja vad sjutton...jag hänger på! Fast nu var det bara 15 minuter tills turen
skulle avgå och innan dess måste jag packa ihop det sista, packa för utflykt, få
ur bagaget ur rummet och checka ut. Stress!!

 

Hann precis men blev naturligtvis sjöblöt av svett efter att ha sprungit runt halva
området med ryggsäck. Vi var ganska många som skulle med så det blev tre
båtar som skulle ta oss uppströms för en flod till grottorna (man besöker två
grottor samtidigt). Tror att en av deltagarna var svensk men jag frågade aldrig,
kände inte riktigt för att umgås med svenskar ;-).

 

Så bar det uppför det numera väldigt strida floden i en Longboat. Blev naturligtvis
ett stopp i den lokala byn för möjlighet att inköpa hantverk. Köpte faktiskt lite
grejor för efter att ha pratat en del med Henry så inser jag att dom här inkomsterna
faktiskt är livsviktiga för dom.

Uppför floden

Jag känner mig dock alltid lite konstig när man kommer i en hel grupp
"välbärgade" som tittar lite förstrött på det som bjuds ut och glatt tar
"pittoreska" bilder på alla och envar. Lite som ett zoo på nåt sätt.
Fast samtidigt så ger det ju inkomster åt dom så.....

Byn

 

Barn

Och en gumma som säljer hantverk

Nåja, vidare upp mot grottan med båten och sen via en lång och brant
trapp. Pust! 
Den första grottan var Cave of the Winds med en del fina droppstens-
bildningar. Efter det en promenad nedför och uppför ytterligare trappor,
pust och stön, till Clearwater Cave. Det är en av världens längsta grottor
med gångar som har en total längd av 140 km.

 

Här var det inte några droppstenar som gällde utan den underjordiska floden
som tack vare regnet forsade fram rätt våldsamt. Här fanns det dock
gedigna broar så räddnings styrkan kunde stanna hemma :-)
När vi skulle tillbaka så kom vi inte iväg med våran båt för det var en person
som saknades. Visade sig naturligtvis vara svensken som virrat bort sig på
nåt sätt.

Suzanne, Silvia och Daan

Efter att ha ätit fikat lite och sagt adjö till Daan och tjejerna så åkte jag till
flygplatsen, där jag för första gången behövde röntga min stora ryggsäck.
På den minsta av alla flygplatser när man skall tillbaka från djungeln, då
är säkerheten plötsligt hög. Hmmm.....

 

I Kuching kom allas bagage snällt och lydigt fram på bandet....utom mitt
(och en annan killes ryggsäck). Men här blev jag lite imponerad, efter bara
en sådär 5 minuter stegade det fram en kvinna i flygplatsens uniform och
undrade var jag flugit ifrån och om jag väntade på bagage. 
Jag sa att det gjorde jag så då tog hon och stack ut huvudet genom hålet
där bagaget kom in och skällde som en bandhund. Eter några minuter så
dök mycket riktigt den andra killens ryggsäck upp men min förblev borta.
Då stack hon ut huvudet igen och skällde dubbelt så mycket och se där...
då dök även min ryggsäck upp!
Det var service tycker jag (av henne alltså, inte bagagekillarna), jag
behövde ju inte ens säga till.

 

Jag hade inte bokat nåt hotell här i Kuching men hade fått tipset att åka ner till
"Waterfront" där det skulle finnas en hel drös. Bad taxin släppa mig där och
stapplade iväg med mina ryggsäckar i värmen. Inte ett hotell så långt ögat
nådde. Bara en massa kinesaffärer.

 

Gick ett tag och frågade några turister jag mötte men dom bodde utanför stan.
Till slut sprang jag på nåt kineshotell så då orkade jag inte mer utan ramlade
in där. Ingen höjdare men det får duga för natten. Får fixa ett annat tills imorgon.

 

Mitt största problem just nu är är alla smutsiga och blöta kläder. Inget torkar ju
här och nu ligger kläderna utspridda över hela mitt minimala rum som stinker
gammal djungel. Ska försöka få tag på nån tvättinrättning imorgon för det här
lyxhotellet har inget sånt naturligtvis.

 

Har för övrigt bokat flyg till Kota Bharu den 5:e för att därifrån ta mig vidare
till Kuala Besut och Perhentian Islands.

 


Mamutik Island

Kota Kinabalu 30/4

 

Idag blev det bad på ön Mamutik. Jag gjorde ju misstaget
igår att snorkla lite för länge utan T-shirt vilket medfört en
något oskön sveda på ryggen. Idag har jag nogsamt haft
T-shirt och hållt mig i skuggan för det mesta.

 

Nya kameran funkar bra men attans vad svårt det är att få till
några bra kort på dom där fiskarna. Dom står ju inte still!
Dessutom har vattnet varit ganska grumlig också. Sen
förenklas ju inte det hela av att man flyter som en kork,
så det är svårt att hålla sig kvar därnere.

 

Några av fiskarna vaktade sina revir riktigt ordentligt,
plötsligt small det liksom till på underläppen, en av dom hade
anfallit mig för att jaga bort mig. Tur att dom är små :-) !

 

Gick genom djungeln en bit till andra sidan ön där det skulle
vara bra med korall. Det fanns ingen strand där, bara klippor,
och dom enda som var där var jag och tre amerikanska tjejer
som bodde i Singapore.

 

När vi snorklat ett tag så tappade dom bort en av tjejerna som
inte syntes till nånstans. Det blev lite nervöst ett tag innan jag
till slut fick syn på henne några hundra meter bort.

 

Precis innan hemfärd så dök det upp två varaner precis
bredvid beachen. Dom är ganska stora faktiskt!

 

Inga transvestiter eller konstigheter idag. Åt middag tidigt
för jag måste packa. Taxin kommer 05:00 imorgon då det
bär av till Mulu.

Mamutik Island

 

Lovade Anne att visa lite muslimskt badmode. Hoppas det syns.

Koraller

Arg fisk

Svårfångad fisk, dom bara simmade ifrån mig hela tiden

Lite andra fiskar

Prickig fisk

Varan

 


En udda kväll

Jösses...vilken kväll!

 

Efter att ha införskaffat kameran så gick jag runt lite, bl.a
genom marknaden där jag köpte lite melon och nån
annan skum, men god, frukt.

 

Gick vidare längs ett antal resturanger som ligger längs
vattnet och som vanligt så försöker ju personalen få en
att slå sig ner för nåt att dricka medan man kollar in
solnedgången.

 

Mycket riktigt  så dök det upp nån figur och undrade om
jag inte ville slå mig ner för en drink. Jag hade ändå
precis tänkt att sätta mig så jag slog mig ner vid ett bord.

 

Först då upptäckte jag att personen ifråga inte var kvinna
men kanske inte riktigt man heller...jag hade hamnat i
klorna på Mika, den hårt raggande transsexuelle servitören
(servitrisen?)!

 

Jösses!

 

Han/hon/den/det försökte helt ohämmat ragga upp mig
hela kvällen! Efter den första överraskningen så var det
faktiskt rätt kul eftersom han/hon var så totalt ohämmad.
Jag frågade om det inte var svårt att vara transa i ett
muslimskt land men det var inga problem tydligen. Jag hade
nog trott att det skulle vara seriöst svårt, men icke. Mika
hade tydligen tre systrar som bodde i sverige och tyckte
vi kunde träffas om han åkte och hälsade på i sveriga, något
jag artigt slingrade mig ur :-) .

 

Hur som helst blev kvällen rätt kul och minst sagt annorlunda
eftersom han/hon hängde vid mitt bord och pratade så fort det
blev en ledig stund över.

 

Nu är det dags att sova. Har bestämt mig för att det blir bad
imorgon också.

 

Marknaden:

 

Fina fisken!:

 

Servitören(trisen) Mika:

Solnedgången:


Kameran

Kota Kinabalu, eftermiddag 29/4

 

Kamera införskaffad! Efter mycket letande och frågande
lyckades jag till sist spåra upp en kamerabutik och köpte
på mig en likadan kamera igen. Lite korkat kanske men
jag tror att haveriet beror på att jag inte har bytt packningar
sen jag köpte den och det måste man göra då och då.

 

Väl hemma visade det sig att mycket riktigt så hade
kameran tagit bilder trots att skärmen vart svart och dom
var rätt ok en del.

 

En liten reflektion bara med anledning av min shopping-
runda. Hur urtråkigt måste det inte vara att vara vakt vid
dessa shoppingcenter?
Det sitter nån stackare utanför varje ingång i värmen och
gör absolut ingenting. Till saken hör att folk shoppar ju
inte på dagarna så det finns knappt en kotte att vakta.

 

I juvelerarbutiken hade dom två sköna vakter beväpnade
med var sitt, som det såg ut, uråldrigt, gigantiskt, enpipigt
hagelgevär. Känns som att innan dom fått ner dom från axeln
och i skottställning har rånarna tömt butiken och försvunnit!

 

Här är några bilder från Sapi:

 

 

Den här kom lite FÖR nära :-)

 

 

 


Sapi Island

Kota Kinabalu 29/4

 

Kom upp hyfsat tidigt och åkte ut till Sapi, en av öarna utanför KK. Jättefin liten ö med inte alltför mycket folk. Mest asiater som guppade omkring i flytväst samt några muslimsak tjejer som körde med heltäckande klädsel, huvudduk, solglasögon och flytväst!

 

Snorklingen var ok, men inte fantastisk.Ganska mycket olika fiskar, näbbgäddor, clownfisk, koffertfisk, nån typ av papegojfisk samt en massa andra vackra fiskar som jag inte vet vad det var.

 

Min vattentäta kamera valde naturligtvis att inte vara vattentät längre så efter en stund slocknade displayen. Den verkade dock kunna ta bilder fortfarande så jag körde på. Tror inte det blir så bra bilder i.a.f för det var en hel del partiklar i vattnet (sikten var hyfsad ändå) vilket nog innebär att ev. kort kommer att vara fulla av små prickar p.g.a blixten.

 

Försökte tanka över bilderna till datorn men nu verkar kameran ha gett upp andan helt. Tur att jag backat upp alla tidigare bilder! Velar för tillfället om jag imorgon ska åka ut till en annan ö (Mamutik), åka iväg på forsränning eller hitta på nåt helt annat. Vi får se. Nu är det dusch som gäller, sen ut på stan för att se om jag möjligen kan införskaffa en annan vattentätare kamera.


Kota Kinabalu

Kota Kinabalu 28/4

Dagen har mest varit en transportdag. Flyget till KK funkade bra
och jag har nu ett litet, men helt ok rum på Eden 54 som hotellet
heter.

Spenderade en del av eftermiddagen med att försöka hitta ett par
nya badbrallor. Detta var förvånansvärt svårt med tanke på alla
som badar, snorklar och dyker på öarna utanför KK. Till slut så
lyckades jag dock hitta ett par.
Sprang på Stefan och Walter ute på stan och fick en pratstund.

Vid sextiden drog jag ner till vattnet och satte mig på en strandbar
där jag tittade på solnedgången sippandes på en kall öl. Rätt nice!

Det satt en ensam tjej vid ett bord brecdvid så jag frågade om vi
inte kunde äta middag tillsammans istället för var för sig. Det
tyckte hon var en bra idé, så sålunda spenderades kvällen med
Lucinda från St Albans utanför London. Hon hade rest runt i
Thailand, Vietnam, Laos, Kambodja och Malaysia i fyra månader.
Största delen av tiden hade hon varit på olika massageutbildningar
i Thailand eftersom hon tidigare jobbat deltid som massör och nu
skulle utöka detta till en heltids sysselsättning. Hon hade rest
väldigt mycket i övrigt också och hade massor att berätta.


Kul kväll faktiskt som vi rundade av vid halvelvatiden. Nu är det
dags att sova för jag tänkte ta första båten imorgon bitti ut till
öarna för lite snorkling.


God natt!

Kota Kinabalu 28/4

Dagen har mest varit en transportdag. Flyget till KK funkade bra och jag har nu ett litet, men helt ok rum på Eden 54 som hotellet heter.
Spenderade en del av eftermiddagen med att försöka hitta ett par nya badbrallor. Detta var förvånansvärt svårt med tanke på alla som badar, snorklar och dyker på öarna utanför KK. Till slut så lyckades jag dock hitta ett par. Sprang på Stefan och Walter ute på stan och fick en pratstund. Vid sextiden drog jag ner till vattnet och satte mig på en strandbar, tittade på solnedgången sippandes på en kall öl. Rätt nice! Det satt en ensam tjej vid ett bord brecdvid så jag frågade om vi inte kunde äta middag tillsammans istället för var för sig. Det tyckte hon var en bra idé, så sålunda spenderades kvällen med Lucinda från St Albans utanför London. Hon hade rest runt i Thailand, Vietnam, Laos, Kambodja och Malaysia i fyra månader. Största delen av tiden hade hon varit på olika massageutbildningar i Thailand eftersom hon tidigare jobbat deltid som massör och nu skulle utöka detta till en heltids sysselsättning. Hon hade rest väldigt mycket i övrigt också och hade massor att berätta.
Kul kväll faktiskt som vi rundade av vid halvelvatiden. Nu är det dags att sova för jag tänkte ta första båten imorgon bitti ut till öarna för lite snorkling.
God natt!

Morgon i Sandakan

Sandakan 28/4
Vaknade av mig själv vid 5:30 så jag tog och gick upp och gick en sväng 
längs vattnet. Som tur var gick jag åt rätt håll och hamnade på
fisk/grönsaksmarknaden som redan var i full gång. Efter det dusch och
frukost. (Det dyker upp en och annan sömndrucken myra nu medan
jag skriver :-) )

 

 

 

 

 

 

 


Bilder från Kinabatangan

Hej!

För er som inte orkar läsa det långa inlägget tidigare så kommer
här den enkla versionen med bara bilder. Bra va?

 

Osman

Några upphetsade Pygmé-elefanter

 

Long tailed Makak

Pig tailed Makak

Näshornsfågel

Näsapa

Varan

Nattaktiv Häger

Krokodil

Tusenfoting

Orang Utan

 

 



Djungeln i Kinabatangan

Det här inlägget är jättelångt.
Bilder lägger jag upp inästa inlägg så kan den som inte orkar 
läsa bara kolla bilderna. Snällt, inte sant! :-)


Kuala Lumpur 25/4

Upp 03:30. Mot alla mina förväntningar dök faktiskt den förbeställda taxin upp!
Killen som beställt den gick till och med upp och kollade att den kom. Service!
Sen blev jag lite konfunderad över om vi skulle hamna på rätt flygplats men det
gjorde vi också. Klockrent!
Allt gick smidigt på flygplatsen. Det där med vätskor på flygplan är uppenbarligen
nåt man inte tagit tills sig vad det gäller inrikesflygningar i Malaysia i.a.f.
Knallade glatt igenom säkerhetskontrollen med en halvliters vattenflaska utanpå
ryggsäcken.

Sandakan/Sukau 25/4

Flyget funkade utmärkt och jag sov nog bort nån timme. Möttes av min chaufför 
Juda, som hade en skylt med mitt exotiska namn stavat som "Bgorn".
Vi plockade upp ett engelskt par i Sandakan, Alister och Gabby, och sen drog vi
iväg mot samhället Sukau vid Kinabatang River.

Bilfärden tog ca 2.5 timmar på vägar som ibland kunde uppvisa de mest
fantastiska "pot holes". Rätt mycket trafik var det också. Väl framme möttes vi
av Osman som skjusade oss till sitt hus som låg några minuters båtfärd upp-
ströms Kinabatangan River.

Familjen består av Osman, hans fru Yanty, deras fem barn plus ett brorsbarn
samt sex stycken katter (hona + 5 ungar). Man bor verkligen mitt i deras hem,
inga krusiduller, vattnet tas från floden (som mest ser ut som lervälling), ingen
luftkonditionering, ojämna sängar o.s.v. o.s.v men det är hur bra som helst!
Osman var en fantastisk guide och Yanty lagade SÅ bra mat! Barnen var jätte-
trevliga och förvånanvärt lugna. Det var väl mest kattungarna som drog en
lättnadens suck när barnen väl dragit iväg till skolan. Dom kånkades omkring,
kläddes upp o.s.v mest hela tiden men verkade ändå rätt nöjda med det.

Vi var totalt 5 st som bodde hos Osman första natten, Alister och Gabby samt
Stefan och hans pappa Walter från Tyskland.
På eftermiddagen efter en god lunch så var det dags att ge sig ut på den första
båtturen. Osman sa att hade hört att dom hade sett Pygmé-elefanter längre
nedåt floden så han föreslog att vi skulle åka dit, det skulle vara en rätt lång
färd men alla ville gärna åka.

Vi åkte neråt längs floden och såg massor av Näshornsfåglar, Näsapor, olika
Makaker, Varaner och olika rovfåglar. Osman var enorm på att se djuren,
varanerna t.ex låg och vilade utsträckta på trädgrenar, helt hopplösa att se
även på ganska nära håll, men Osman såg dom på typ 100 meter.

Slutligen sa Osman åt oss att hålla utkik längs stränderna för nu var vi i
området med elefanterna. Mycket riktigt, strax därefter hojtade Osman till
och pekade mot ena flodstranden. Där såg vi ryggen på en elefant som gick
och betade i strandkanten. Det var förvånansvärt vad orädda elefanterna
var för båten! Osman tog oss ända in till strandkanten så vi var typ 2-3
meter från elefanten och den brydde sig inte för fem öre. Fler elefanter
dök upp och efter ett tag hade jag räknat till 11 st! Däribland en liten baby-
elefant. 

Vi studerade dom en bra stund tills det var dags att åka tillbaka. När vi hade
kanske 10 minuter kvar och mörkret började lägga sig så började motorn
varva kraftigt utan att vi kom nånstans. Först trodde jag att det var nåt som
fastnat i propellern för det flyter en hel massa vegetation, t.o.m hela träd,
ner längs floden. Det visade sig till slut att det var gummibussningen i
propellern (som skyddar propellern om man går på grund) som hade gett
upp. Därför kunde vi bara puttra sakta framåt. Tur att det inte var så långt hem!


Väl hemma var det dags för middag, strimlad biff, flodräkor, lamm, fisk,
grönsaker och ris...fantastiskt gott! Medans vi åt bytte Osman motor på båten.

I säng vid 21:30, trodde det skulle bli svårt att sova p.g.a värmen men fläkten
jag hade på rummet funkade förvånansvärt bra. Däremot var det ett väldigt liv
under natten, utanför var det dom sedvanliga djungelljuden och inomhus var
det nån som dunkade runt och hade sig. Huset står på styltor och hela rummet
gungade när nån rörde sig.


Sukau 26/4


Sov väl lite sådär fram till 06:00 då det var dags att gå upp för att kunna åka
på morgonturen 06:30. Hela landskapet var insvept i tät dimma när vi gav oss
av, denna gång uppför floden. Efter bara kanske 500 meter styrde Osman in
till stranden och där, i ett ensamt träd, satt en Orang Utan (så heter dom på
"riktigt", Orang=Människa, Utan=skog). Det var en ung Orang Utan som satt
och åt. Vi satt och tittade på den ett bra tag från båten.
Tyvärr var det svårt att ta kort då det dels var dimmigt, dels motljus mot himlen.
Alla var dock väldigt nöjda med att ha sett en vild Orang Utan!


Vi drog vidare längs floden och via en smalt biflöde nådde vi sjön "Ox Lake".
Där stannade vi och fikade på Mariekex och sött Te. Vattnet kryllade av
"Doctor Fish", det är den fisk som används för att ta bort död hud och sånt
från t.ex fötter som ni kanske sett i Thailand (tror jag sett det i sverige
också). Sticker man ner handen i vattnet, gärna tillsammans med en kexbit,
så kryllar det strax med små fiskar som glatt nafsar en i fingrarna, kul!
Lite överraskad blir man dock när det plötsligt dyker malar på typ 10-15 cm
som också gärna vill ha kex och som kanske inte har full koll på vad som är
kex eller finger!
Det finns ju krokodiler också men det brukar gå bra säger Osman :-).

Efter fikat var det dags för lite "trekking" i djungeln. Långbyxorna och
gummistövlarna var på, likaså ordentligt med myggmedel. De första djuren
vi stötte på var naturligtvis blodiglar som hungrigt satt och svängde på bladen.
Det hade varit översvämmning då det har fallit ovanligt mycket regn på senaste
tiden, så djungeln var rejält lerig och blöt. Normalt ser man inte så mycket djur
under trekkingen och det gjorde inte vi heller, det var mera upplevelsen att ha
gått i djungeln.
Tusenfotingar, ödlor och spindlar var väl i stort sett det vi såg samt spår efter
vildsvin och hjort. Det var dock rejält svettigt och lerigt att gå i djungeln så när
vi kom tillbaka var det skönt att få frukost och sen en dusch.


Efter frukost drog de övriga gästerna vidare medan jag skulle stanna åtminstone
en natt till. Eftersom nästa planerade aktivitet var en ny eftermiddagstur så
frågade jag Osman om han kunde fixa en chaufför som kunde ta mig till de
närliggande Gumatong Caves. I dom grottorna bor förutom fladdermöss också
de svalor vars bon man samlar och gör t.ex svalbosoppa av. Osman ringde
efter en chaufför och eftersom Osman själv skulle göra några ärenden så
åkte han med oss. Dom släppte av mig vid grottorna och skulle hämta mig ca
2 timmar senare.

Till den första grottan gick det en träspång genom djungeln så man behövde
inte bekymra sig om blodiglar. Grottan var enormt stor, överallt flög det omkring
svalor och högt upp i taket hängde det fladdermöss och sov. Man gick i grottan
på en träspång längs väggen för golvet är täckt av metertjocka lager av spillning.
I den, och för övrigt även på själva spången, springer det runt massor med
kackerlackor som lever av spillningen.


Jag tog det rätt lugnt eftersom jag hade, i mitt tycke, gott om tid. När jag väl
avverkat grotta nummer ett så gick jag tillbaka till själva centret där jag betalat
entrén för att kolla kartan till nästa grotta. Där fanns en liten kinesgubbe som
glatt viftade och pekade på den ganska outgrundliga kartan samt sa något
kryptiskt om att jag skulle gå dit och dit och sen fråga om vägen....hmm...ok då.

Det var bara att stega iväg in i djungeln igen, även den här gången på en trä-
spång, som blev en stig, som blev flera stigar....??...hmmm...bara att chansa,
stigen blev till en uttorkad bäckfåra som steg väldigt brant upp längs berget.
Undrar var jag är???

Nu kanske det bara är jag, men att idka typ bergsklättring i 30-gradig djungel
med 90% luftfuktighet upplever jag som något påfrestande. Svetten skvalar
och den ev. kondition man har känns som bortblåst. Till slut kom jag fram till
ett hål i berget som visade sig vara en öppning i taket till en underliggande
grotta. Där fanns också ett enkelt skjul för de som arbetar med att skörda
svalbona. Dom firar ner sig genom öppningen och klättrar på nåt livsfarligt
sätt runt och samlar in bona. 


Det tråkiga är att folket här inte verkar ha nån som helst känsla för det här med
skräp. Runt vartenda sånt här skjul ser det ut som en soptipp ...trist. Nåja, stigen
...eller vad det nu var, ledde vidare uppför en minst sagt ranglig stege. 
Glatt vidare...efter mycket svett, pustande och ett antal såna där hål i marken
tänkte jag att nu ger jag upp! Orkar inte mer!


Vem dyker väl upp då? Lika svettig och pustande som jag men kanske i något
bättre form (är också 13 år yngre måste jag påpeka), jo Osman! Dom hade
kommit tillbaka tidigare och han var lite orolig att jag skulle gå vilse, halka eller
bli attackerad av Pigtailed Makak. Vilken omtanke :-) ! 
(Den Makak arten är tydligen väldigt aggresiv och anfaller i flock. )


Det var tydligen inte så långt kvar till toppen så vi fortsatte en bit till och där
fanns en väldigt stor öppning som ledde ner i grottan undertill. Efter en vilo-
stund så gick vi tillbaka ner igen. Jag missade alltså själva grottan och såg
bara hålen i taket men det var alldeles för ansträngade att gå vidare så jag
var nöjd.


Tillbaka Sukau så väntade nya gäster vid båten. Ett australiensiskt par samt
en familj från Nya Zeeland, föräldrar samt två tonårsdöttrar. Det sedvanliga
eftermiddagsregnet hade börjat under bilfärden tillbaka och nu vräkte det ner.
Den nya zeeländska familjen var väldigt bekymrade över sitt bagage som
skulle bli blött så jag gav dom min regnponcho, jag var ju redan så blöt man
kunde bli, fast inte av regn. (Tycker i.o.f.s att om man åker till en regnskog
så borde kan ju inte bli förvånad övar att det regnar...eller?)
Döttrarna körde med paraply, liiite tveksamt kanske när man skall åka öppen
båt i åskregn. Nåja, väl tillbaka hos Osman så var det bara att vrida ur alla
kläder plus sig själv.

Efter sedvanligt god lunch så var det dags för eftermiddagsturen neråt floden
för att se om vi skulle lyckas se elefanterna igen. Bruce, pappan i familjen,
hade värsta objektivet till kameran och Mary, mamman, var ganska om och
kring sig och ville veta om vi skulle se några Orang Utanger o.s.v, o.s.v. Ju
mer tiden led märkte jag att Osman ruttnade mer och mer. Det var lite för
mycket "rik familj på utflykt" för hans smak. Det märktes på båtfärden
också, inte alls lika många stopp för att kolla in apor och andra djur. Han
visade oss pliktskyldigast allt men inget extra som dagen innan. Mig gjorde
det inget eftersom jag hade sett allt redan.

När vi kom fram till "elefantområdet" så hittade vi en flock ganska omgående.
Det visade sig sen att det var samma flock som kvällen innan. Vi beundrade
dom länge och väl, det finns inte så många kvar i Kinabatangan området och
det är inte alls säkert att man får se några alla. Nu hade jag sett dom två
kvällar i rad!

I flocken ingick en baby-elefant samt en väldigt ung hane. Av nån anledning så
var den unga hanen väldigt osäker på oss och började trumpeta oroligt. Då blev
resten av flocken också orolig och samlades kring dom unga elefanterna för att
skydda dom. Osman kunde naturligtvis inte hålla sig utan började utstöta hoanden
och tjut så att dom stackars elefanterna blev ännu mer oroliga.

Till slut satt vi i den där lilla fjuttiga båten (åtminstone i jämförelse med en
elefant, låt vara en pygme-elefant men ändå) med fem, sex stora elefanter
brölande och morrande (ja, dom morrar på nåt konstigt sätt) bara 4-5 meter
bort. Ganska spännande men faktiskt lite nervöst också!
Till slut gav sig Osman och då lugnade också elefanterna ner sig.
(Dagen efter pekade Osman ut fören på sin båt som var alldeles trasig i däcket
och sa glatt att det där hade en elefant gjort...hmm...undrar varför :-) ? )


Hela vägen tillbaka satt Osman och muttrade över den nya Zeeländska familjen
som han tyckte bossade runt för mycket. Jag satt alltså ensam på bänken längst
bak precis framför Osman så det var mig han beklagade sig för. Däremot så
gillade han mig för jag frågade om det fanns mycket nattdjur och då undrade 
han genast om jag ville ut efter middagen för att kolla om vi kunde hitta
krokodiler och nattdjuren. Självklart ville jag det men jag sa att det fick han
bestämma för den stackars karln jobbar ju dygnet runt.
"Don't worry", Osmans standard uttryck, så så fick det bli. MEN jag fick inte säga
nåt om det till dom andra!


Återigen en kanonmiddag under vilken Bruce var väldigt "på" och undrade om det
inte gick att åka ut och kolla efter krokodiler eller nattdjur. Osman bara skakde på
huvudet och gav en massa bortförklaringar om för högt vattenstånd och diverse
andra saker, samtidigt som han gjorde diskreta grimaser till mig.

Så...efter middagen gick vi helt sonika till båten och drog iväg.


Wow! Vilken stjärnhimmel, den bästa jag sett! Jag mitt korkade nöt fick ju nån
mindre hjärnblöding och tyckte att det borde räcka att ta med sig den lilla
kameran och lämna Nikon kameran hemma, BIG misstake! (Fast jag försöker
trösta mig med att blixten och Osmans spotlight säkert inte räckt till ändå).
Ugglor, Flygande hundar, olika nattaktiva Hägrar och andra fåglar. Tyvärr inte
några krokodiler, bara nåt glimmande öga i mörkret som snabbt försvann under
ytan. När vi väl vände stängde vi av motorn och satt och pratade medan båten
fick driva med strömmen under den där fantastiska stjärnhimlen med
ackompanjemang av alla djungelljud! Oförglömligt!


Så småningom startade vi motorn igen och begav oss hemåt. När vi landar vid
Osmans hus så får vi syn på en liten baby-krokodil under grannens brygga.
Osman försökte fånga den men tyvärr var den alldeles för snabb för honom.
Nu var väl klockan runt 22 så det var bara att krypa ner i sängen.


Sukau 27/4


Sov väldigt gott i natt. Steg upp vid 05:30 eftersom Osmans familj redan hade
gjort det och det var skönt att tillbringa lite tid med dom utan alla andra. Vattnet
hade sjunkit ca 30-40 cm under natten så jag hjälpte Osmans brorson få båten i
sjön så att ungarna kunde komma till skolan. 


06:30 var det dags för ny morgontur till Ox Lake. Jag hade bestämt mig för att
hänga med ifall vi skulle kunna stöta på Orang Utan igen (tur var det skulle det
visa sig) däremot skulle jag skippa trekkingen eftersom alla mina kläder i stort
sett var dyngsura/rejält leriga. 


Det var sedvanlig dimma över floden, om möjligt ännu tjockare än under
gårdagen men när vi passerade trädet där vi sett Orang Utangen tidigare så satt
den faktiskt kvar! Perfekt! 


Den här gången så lät Osman oss gå iland. Innan frågade han dock om alla
hade stövlar. Visst alla andra hade ju gummistövlar, leach socks (strumpor
mot blodiglar) och långbyxor. Jag hade jumpaskor utan strumpor och shorts
så jag frågade Osman om jag skulle dö om jag gick iland eller bli totalt
utsugen av blodiglar ;-). Han försäkrade glatt att det var lugnt och visade
att han själv var barfota.


Sagt och gjort, hopp iland och iväg till trädet. Tyvärr var det fortfarnde väldigt
dimmigt och så mycket motljus att det var hopplöst att fotografera men det
var kul att se den sitta där i trädtoppen och nogsamt äta sin frukt. Maffiga djur!
Efter en lång stund, paret Bruce och Mary sprang ju runt som tokar och ville
aldrig därifrån (döttrarna verkade däremot helt ointresserade och satt mesta
tiden i båten), så kom vi därifrån.


Efter sedvanlig fiskmatning i Ox Lake så drog resten iväg på trekking medan
jag spenderade tiden med att utforka de 50 kvm närmast båten. Jag hade
ingen lust att gå längre p.g.a av leran och blodiglarna. Det kryllar av blodiglar
där och jag tänkte att det kunde vara lite coolt om man lät en bita en på armen
och sen ta ett kort av den. Vilken besvikelse! Dom vägrade bita sig fast, inte en
enda, dom i stort sett flydde istället! 
Jag tror det berodde på att jag var ganska rejält insmord med myggmedel.


På vägen hem hade dimman lättat och solen kommit fram så när vi passerade
Orang Utan trädet så var det många glada miner när det visade sig att den satt
kvar! Iland igen och nu blev det mycket bättre bilder (det var svårt ändå).
Perfekt!


Då så, då hade man alltså sett det mesta utom krokodil, vilket var lite synd.
Men vad ligger då på en sandbank om inte en jättestor krokodil! Yey!
När båten närmar sig flyr den ner i en kanal som går mellan sandbanken och
flodstranden men Osman manövrerar båten så att jag kan ta några bra bilder
på den. Sen virvlar det bara till och den är borta.


När vi kommer tillbaka är det frukost och medans de andra packar ihop sina
saker för att åka vidare så passar jag på att duscha. När jag är klar så har
dom åkt. Det blir åter lugnt och skönt. Jag tänker att jag ska visa lite bilder
från sverige för Osman och Yanty som jag har på datorn. Den har jag haft
stående på golvet i mitt rum för laddning under natten. Slår på den och börjar
knappa....sablar vad mycket myror det är här! Blåser bort dom....dyker upp fler
....blåser bort....ännu fler...men var kommer dom ifrån???


Visar sig att dom företagsamma pyttesmå röda myrorna har bestämt sig för
att flytta in i min dator! Det blev mycket knackande och blåsande innan jag
åtminstone lyckats jaga iväg lejonparten av dom!


Osman har beställt en chaufför till mig som ska köra mig dom 2,5 timmarna till
Sandakan och även rekommenderat ett hotell. Så efter att jag betalat ca 1600 kr
för två nätters helpension, transport på cirka 15+15 mil och 5 utflykter om ca
3-4h styck så åker jag iväg (jag gav dom en natts extra eftersom jag faktiskt
bokat 3 nätter). 


Väl framme i Sandakan lämnar jag in alla mina kläder förutom dom jag går och
står i till tvätt. Alla kläder är totalt dyngsura, leriga och luktar definitivt inte gott.
Sen ger jag mig ut på stan för att köpa ett par T-shirts. Jaha ...och hur lätt var
det då? XXL i ett land där ingen är över 150 cm :-)!
Frågade på ett par ställen men det blev bara No! No! Till slut fick jag ge mig och
shoppa i hotellets turistshop, två T-shirts, av god kvalitet faktiskt, för 140 kronor.
Helt ok.


Tillbringar eftermiddagen med att duscha, njuta av luftkonditioneringen samt att
kolla in stan som inte är speciellt kul samt att skriva det här. Det kommer
fortfarande ut myror då och då :-)

Snart dags att få lite välförtjänt sömn. Imorgon eftermiddag bär det iväg till
Kota Kinabalu.

 


Kuala Lumpur

Kuala Lumpur 24/4

Vaknade vid 8 men orkade släpa mig upp först 8:30. Det blev en kalldusch då
jag inte fattade mig på vattenvärmaren och eftersom den såg ut att kunna vara
lika effektivt dödande som elektriska stolen, så nöjde jag mig med kallvattnet.
Promenerade upp till Petronas Twin Towers. Killen på guesthouset sa att jag
skulle vara där tidigt, men tydligen var 10:45 inte tidigt nog, så alla biljetter för
att åka upp i tornen var slut. Nåja, "been there, nearly done that"!
Sen tänkte jag knalla iväg till TV-tornet för där borde man ju komma upp i.a.f .
Tog visst lite fel på riktning vilket innebar att jag hamnade i en rätt fin park.
Hittade dock rätt så småningom.
En sak jag inte fattar, har folk i dom här länderna inga svettkörtlar eller...?
Jag känner mig (och ser förmodligen också ut) som en icke urvriden disktrasa.
Många går omkring i jeans och långärmat och ser hur svala ut som helst. Fattar
inte hur dom står ut! Värmen är helt ok men man känner sig lite ofräsch när man 
känner sig dygnsur och alla andra ser hyfsat svala ut.
Efter uppstigning i TV-tornet blev det en kort visit till ett litet zoo som låg där
(ingick i biljettpriset). Inge kul, man tycker bara synd om dom stackars djuren.
Runt TV-tornet har man sparat en bit regnskog som jag tog en liten promenad i.

Taxi till China Town sen fortsatt promenerande. Jag kommer att bli proffs på
stadspromenad! Kollade in ett antal olika tempel, häftigaste är dom kinesiska
som är både färgranna och ibland totalt rökfyllda av rökelse. Lyckades bli lite
vilsen igen, men efter att ha fått lite hjälp av en amerikanska, som jag i min
tur hjälpte hitta till City Market, så var jag "back on track".
På eftermiddagen lyckades jag perfekt tima in ett resturangbesök med dagens 
åskoväder. Jäklar vad det regnade, det fullkomligt vräkte ner i säkert en timme!
Satt där så gott på resturangen under ett litet tak och tittade förnöjt på dom
stackare som försökte undkomma syndafloden.
Försökte shoppa en regnponcho men det verkar helt hopplöst. 
Ikväll blir det tidigt i säng för flyget går 07:15 så jag måste gå upp vid 03.30.

Har hittat några engångsregnponchos, vi får ser hur dom funkar, kanske bättre
än utan i.a.f! Lyckades få igång vattenvärmaren och duscha utan att bli
elektrifierad, Yes!
Strax dags att natta. Får se om det dyker upp nån taxi imorgonbitti vid 4,
spännande!
Kan bli magert med blogg dom närmaste dagarna eftersom jag inte tror att
Osman har internet.

Här bor jag:

Petronas Twin Towers:

Park med bad:

Utsikt från KL Tower (TV tornet)

I China Town

Indiskt tempel:

Bedjande kines:

Rökelse i kinesiskt tempel:

Åskregn:


Första "bokningen"

Nu har jag gjort min första "bokning" på Borneo. Imorse ringde jag Osman, en kille som bor längs Kinatabangan River och som driver ett "Homstay". Man bor alltså hemma hos honom och hans familj. Han har fått jättebra recensioner på nätet, är betydligt billigare än de traditionella "Tour Operators" och ger en en mycket mer personlig upplevelse. Han sa att det fanns plats och att jag skulle höra av mig igen i början på april för att stämma av. Hoppas verkligen att det funkar nu, verkar kunna bli bra. Nedan ett foto på Osman inkl. familj samt deras hus.


Bergsbestigning

Låter lite lockande att bestiga Mount Kinabalu på Borneo men med tanke på att jag får
svindelkänslor när jag spelar Assasins Creed på datorn så kanske jag borde avstå.

Så just det här är inget för mig antar jag.....




Ovanstående är den tuffa rutten, det finns en enklare som t.o.m jag borde klara av......
.

Fast där jag hittade den här bilden så stod det att det hade blivit fruktansvärt dyrt
att klättra upp de senaste åren och att man var tvungen att boka typ ett halvår i förväg.
Suck!.....Fast lite av en lättnad också...he he... 
Nåja, jag får kolla upp pris och bokningstid lite bättre så får vi se.

RSS 2.0