Erssons reseblogg

Hej,

 

nu är jag tillbaka i civilisationen igen så här följer
ett långt inlägg om de senaste dagarna.

 

Miri 1/5
Klev upp 04:30 och packade det sista. Taxin kom som beställt
och det tog inte mer än 15 min. till flygplatsen. Säkerheten
här är rätt godtycklig, lyckades återigen missa röntgen-
maskinen för bagaget innan incheckningen.
Gott om plats på planet och fint flygväder. Sitter i Miri
på flyget ut till Mulu.

Jaha, nu är flyget till Mulu försenat. Tydligen motorhaveri och
ingen vet när det kommer iväg. Bara att vänta.
De blev inte så farligt bara 1,5 timmes försening. Flygturen till
Mulu tar inte mer än 30 minuter så det är knappt man hinner
upp innan det är dags att gå ner.

 

Mulu airport

Mulu 1/5

 

Mulu Park HQ var riktigt fint! Jag bor i ett "Longhouse" och 
först trodde jag att jag skulle bo med några andra för jag
fick ett jätterum med 4 sängar, två duschar och en toa, men
tydligen så är det bara jag som bor där. Perfekt!

 

Gav mig omedelbart ut på en solo trekking till ett vattenfall.
Guiden som jag frågade om vägen var lite tveksam till om
det skulle gå att ta sig fram för det har regnat mycket på
sista tiden tydligen. Det var inga större problem dock, lera
upp till anklarna men inte värre.

 

Första delen gick på en "boardwalk"som gick ungefär 1 m
över marken men sista 1,5 kilometrarna var det en vanlig stig.
Fast, stig och stig, det var en "grusad" stig som allt som oftas
försvann helt och hållet i leran.

Stor skalbagge

Det var rätt kul att gå helt ensam mitt i djungeln med alla
konstiga ljud omkring sig. Stort plus var att det inte fanns
några blodiglar heller! Fast , det är klart, dom gillar ju inte
mig har jag ju konstaterat.

 

I djungeln

 

Problemet med hettan och fukten är inte enbart att undertecknad
svettas som en gris utan också att kameralinserna immar igen.
Fick stanna på ett ställe där solen trängde igenom och låta linserna
torka och bli varma.

 

Vattenfallet visade sig vara tre mindre vattenfall som rann ut
direkt ur bergväggen på ett jättelikt klippstup. Ganska läckert
faktiskt. Det flöt en liten flod nedanför klippan där man skulle
kunna bada men efter allt regnande så var det ganska strömt
och vattnet grumligt så jag avstod.

Vattenfall

 

Efter vattenfallet begav jag mig tillbaka och lite senare var det
dags att gå och titta på när fladdermössen lämnar sin grotta för
kvällen. Det skulle i.o.f.s ingå i den tur jag bokat för dagen efter
men eftersom dom inte alltid flyger ut, beroende på bl.a vädret,
så var det lika bra att passa på.

 

På vägen till grottan med fladdermössen såg jag plötsligt nåt som
sprang på räcket framför mig. Det såg ut som världens minsta,
ursöta ekorrre. Det visade sig att det var det också, en pygmé ekorre,
mycket riktigt världens minsta.

 

Den var hur kul som helst, och blixtsnabb! Den höll sig stadigt ungefär
5 meter framför mig och rörde sig med blixtsnabba ryck runt och längs
räcket. Försökte febrilt fota den men så fort jag fått den i sökaren och
tryckt av så hade den på nåt magiskt sätt lyckats flytta på sig så alla
kort blev suddiga!

Pygmé Ekorre

Märkte dock att den blev mer och mer van vid mig, för jag rörde mig 
långsamt och försiktigt, så den började låta mig komma närmare och
närmare. Tyvärr så kom det ett par gående efter mig på "boardwalken"
så till slut sprang den upp i ett träd och försvann.

 

Det finns ca tre miljoner fladdermöss i grottan, som heter Deer Cave.
Tydligen så hade dom inte kommit ut de senaste tre kvällarna och vädret
var ok så det kändes som att det borde vara dags. Vi väntade och väntade.......
Men till slut så flög det ut ett litet, litet "moln" med fladdermöss. Dom blev 
genast attackerade av två "Bat Hawks" och åtminstone en av fladdermössen
singlade mot marken med höken efter sig.

 

Sen "duttade" det ut små grupper av fladdermöss allt eftersom. Dom måste
ha använt den andra grottöppningen som finns på andra sidan bergat för ur
"våran" öppning kom det inte några alls. 
Efter en ganska lång stund när man nästan började bli lite besviken på 
"småmolnen" så kom det igång på riktigt! En lång "orm" av fladdermöss
steg upp över bergsryggen och ringlade sig över himlen. Riktigt häftigt!
Ytterligare ett par "ormar" kom ut och sen var det över.

Fladdermöss

Jag var lite förvånad över att det inte var mer rovfåglar som låg på lur och fick
sig ett skrovmål. Dom enda jag så var dom två precis i början.
Nu började det bli lite stressigt för jag skulle ut på "The night shift", en nattur i
djungeln och tiden för att få i sig middag började bli knapp. Det var dags att
knata tillbaka dom 3 kilometrarna till HQ. 

Hann precis slänga i mig ett typ "mellanmål" innan turen. Kom naturligtvis väl
förberedd till samlingen med kameror o.dyl. Hade allt...utom ficklampa.
Den kvinnliga guiden som var väldigt seriös och kanske inte direkt sprudlade 
av humor var väl måttligt imponerad. Fick slokörad springa till mitt rum och
hämta min lilla lampa.

 

Turen blev lång, mycket lång! Ja inte i meter men i tid. Skulle ha tagit
2 timmar men det tog 3.Mest beroende på ett gäng grabbar där en av
dom skulle fotografera allt 15 gånger innan han var nöjd. Vi såg inga
stora djur men mängder av insekter,
grodor och självlysande svampar!

Groda

 

STOR insekt

 

Tusenfoting

 

Kameleont

 

Läskig insekt

När turen var slut så hade restaurangen på HQ stängt så jag gick ut till den
enda andra restaurangen som finns här som ligger precis utanför ingången
till HQ. Där träffade jag på paret som hade kommit efter mig och skrämt
ekorren, Daan och Silvia samt Suzanne och Max. Jag fick i mig lite mat
och sen drack vi öl och spelade kort fram till midnatt.

 

Mulu 2/5

 

Idag var det dags för "Garden of Eden Tour". Det är en heldagstur som
går igenom Deer Cave (där fladdermössen är) och ut på andra sidan berget.
Därefter går och vadar man upp längs floden till ett vattenfall där man badar 
och äter lunch. Efter det går man tillbaka igenom Deer Cave och besöker
sedan Langs Cave för att sen avsluta med att titta på när fladdermössen
flyger ut.

 

Vi samlades vid receptionen vid 9 på morgonen. Vädret var mulet med lite
småregn ibland. Det var jag, vår guide Henry samt 6 st killar fråm Malaysiska
fastlandet, alla indier. Henry varnade oss och sa det inte alls var säkert att vi
skulle kunna nå vattenfallet för om det regnade för mycket så skulle det inte
gå p.g.a att floden skulle svämma över. Vi kunde avstå från turen och få
pengarna tillbaka om vi ville men alla hängde på.

 

Sagt och gjort så knatade vi iväg. Henry (31) är född i Mulu (som är en liten
fattig by mitt i ingenstans) och har aldrig gått i skolan. Trots det så talade han
väldigt bra engelska.
Han var enormt kunning om djurlivet och naturligtvis om  de lokala sedvänjorna
och vardagslivet som han ju växt upp med. Hans stora dröm var att köpa en
riktig videokamera (han hade en liten digital) för att kunna  dokumentera dom
äldres sedvänjor så att dom inte skulle falla i glömska samt att dokumentera
djur och natur för att kunna påverka så att regnskogen inte ska försöras i den
takt som sker nu.
En annan dröm han hade var, inte att köpa hus eller bil, utan en ....grävmaskin! 
Då skulle han kunna gräva dammar och börja odla fisk!

Ingången till Deer Cave

Väl framme fick alla var sin liten ficklampa (jag hade nu förutseende nog tagit
med mig min egen också) och sen begav vi oss in i den enorma grottan.
Första delen av vägen gick vi på plankgångar mellan enorma berg av
fladdermusguano som på sedvanligt sätt krälade med kackerlackor, dyngbaggar
och andra insekter.

Guanon och dess innevånare

Så småningom så såg vi grottöppningen på andra sidan berget och då lämnade
vi plankgången och började nedklättringen till floden som rinner igrottan.
Väldigt slipprigt och det var inte så kul att ta stöd nånstans för att allt är täckt av
guano.

Vad över floden

Det blev en hel del klättrande och vadande. De andra killarna var INTE särskilt
vana vid den här typen av aktivitet. Dom var väldigt handfallna och osmidiga
och undrade nog lite vad dom gett sig in på. Till slut nådde vi fram till öppningen
och alla, utom två, tog sig ut via en sista slipprig klättring.
Dom två andra valde att simma ut längs floden, synd bara att en av dom inte
var simkunnig! Ja ja, det gick bra ändå, han fick hänga på ryggen på den andre.

Och lite klättring

Väl ute så såg vi att det regnade rätt ordentligt så Henry sa att vi skulle vända,
helst inom 20 minuter. Dom andra försökte få det till en halvtimme men Henry
stod på sig och sa att vi bara kunde ta en väldigt snabb lunch och sen måste vi
tillbaka.

 

Regnet tilltog och efter en 5 minuter insåg både jag och Henry att nu var det nog
dags att dra. Floden flöt mycket snabbare och hade stigit lite grann. Jag packade
ihop min prylar medan Henry försökte jaga på dom andra men där gick det trögt. 
Jag hjälpte Henry att jaga på dom och började sen gå tillbaka. Som tur var fick
jag med mig den klumpigaste av dom annars vet jag faktiskt inte hur det hade gått.

 

Jag hade kommit över det första vadstället och hade precis hjälpt upp den
klumpige när Henry och dom andra äntligen hade fått upp styrfart och var på
väg över. Henry jagade hela tiden på dom med rop och handklappningar och
jag ropade också till dom men det tog ändå inte riktigt skruv.

 

Floden blev nu märkbart högre och stridare för varje minut och det blev allt mer
kritiskt.  Till slut hade dock alla lyckats ta sig upp på klippan men nu var det helt
omöjligt att korsa floden överhuvudtaget. Problemet var bara det att vi hade
åtminstone 3 vadställen till att korsa. Vi var helt enkelt fast i fel ända på grottan
allt medans regnet formligen vräkte ner. 
Det var inget annat att göra än att försöka göra det bekvämt för sig och vänta.

Floden innan

Och floden efter

Henry gick ut en bit ur grottan och lyckades via radio nå HQ som skulle sända ut
en räddningsstyrka så snart regnet avtog. Det var ingen idé att göra det tidigare
för dom skulle inte kunna nå oss utan att riskera livet.
Så där satt vi på några stenar mitt i djungeln och kunde bara vänta. Skulle inte
regnet avta så var risken överhängande att vi skulle behöva tillbringa en, som
jag förmodar, ganska obekväm natt där i djungeln.

 

Efter ett par timmar så hade regnet dock avtagit men floden var fortfarande hög.
Henry kontaktade HQ igen och dom meddelade att räddningsstyrkan höll på att
samlas och skulle ge sig av inom en halvtimme för att på plats avgöra om det
skulle fungera att få ut oss.

 

Ungefär en timme senare så ser vi ljusen från deras pannlampor långt bort i
grottan. Då hade vattnet sjunkit rejält men strömmen var fortfarande väldigt
strid. Jag tror att om det bara hade varit Henry och jag så kanske vi skulle ha
kunnat ta oss ut nu själva men inte dom andra, dom hade definitivt inte
klarat det.

 

Räddningsstyrkan, som var typ 15 pers, spände upp rep över de värsta
passagerna och sen blev det till att vada och klättra. Eftersom man inte
kunde vada längs floden så fick vi försöka klättra de passagerna istället.
Den här vägen var om möjligt ännu slipprigare av guano än den tidigare
så det var väl måttligt fräscht. För mig gick klättring och vadande bra
men det var inte så lätt för dom andra. Räddningspersonalen fick hjälpa
till en hel del.

Övergång av floden

Till slut, ca 4-5 timmar efter det att vi vände tillbaka, kom vi ut ur grottan.
Då blev det uppställning för fotografering av hela räddningsstyrkan plus
deras "offer" och därefter tog vi naturligtvis och besökte Langs Cave
(där finns ingen flod) för att titta på droppstenarna. När vi var klara där
så vräkte regnet ner igen så det var nog mest tur att det blev ett uppehåll
så vi kunde komma tillbaka.

Hela gänget

Dom andra vände något stukade tillbaka till HQ medan Henry bjöd mig på
en kopp varm choklad i det lilla fiket som finns där man kollar på
fladdermössens utflygning. Det var väldigt gott med den chokladen kan jag
meddela efter att ha först mer eller mindre simmat över floden, klättrat i
guano och sen dränkts ytterligare i regn.

 

Till slut klafsade jag hemåt genom regnet. Den kvällen blev det inget mer
utan jag åt middag på HQ tillsammans med Daan, Silvia och Suzanne.
Sen satt vi och snacka och drack öl till alldeles för sent.

 

Mulu 3/5

 

I morse var jag måttligt pigg och när jag tittade ut så bodde jag mitt i en sjö!
Hela djungeln var översvämmad, tur att dom bygger husen på styltor här!
Daan, Silvia och Suzanne skulle åka på en tur till Clearwater Cave och jag
hade tänkt hänga på men nu började jag ångra mig. Tog det lugnt, packade
(jag skulle med planet 14:55) och gick för att äta frukost.

Innan regnet

Efter regnet

 

Vid 9 slank jag in på HQ för att höra om det fanns nånting stillsamt som man
kunde göra på en förmiddag och då föreslog han naturligtvis Clearwater Cave. 
Jaha..ja vad sjutton...jag hänger på! Fast nu var det bara 15 minuter tills turen
skulle avgå och innan dess måste jag packa ihop det sista, packa för utflykt, få
ur bagaget ur rummet och checka ut. Stress!!

 

Hann precis men blev naturligtvis sjöblöt av svett efter att ha sprungit runt halva
området med ryggsäck. Vi var ganska många som skulle med så det blev tre
båtar som skulle ta oss uppströms för en flod till grottorna (man besöker två
grottor samtidigt). Tror att en av deltagarna var svensk men jag frågade aldrig,
kände inte riktigt för att umgås med svenskar ;-).

 

Så bar det uppför det numera väldigt strida floden i en Longboat. Blev naturligtvis
ett stopp i den lokala byn för möjlighet att inköpa hantverk. Köpte faktiskt lite
grejor för efter att ha pratat en del med Henry så inser jag att dom här inkomsterna
faktiskt är livsviktiga för dom.

Uppför floden

Jag känner mig dock alltid lite konstig när man kommer i en hel grupp
"välbärgade" som tittar lite förstrött på det som bjuds ut och glatt tar
"pittoreska" bilder på alla och envar. Lite som ett zoo på nåt sätt.
Fast samtidigt så ger det ju inkomster åt dom så.....

Byn

 

Barn

Och en gumma som säljer hantverk

Nåja, vidare upp mot grottan med båten och sen via en lång och brant
trapp. Pust! 
Den första grottan var Cave of the Winds med en del fina droppstens-
bildningar. Efter det en promenad nedför och uppför ytterligare trappor,
pust och stön, till Clearwater Cave. Det är en av världens längsta grottor
med gångar som har en total längd av 140 km.

 

Här var det inte några droppstenar som gällde utan den underjordiska floden
som tack vare regnet forsade fram rätt våldsamt. Här fanns det dock
gedigna broar så räddnings styrkan kunde stanna hemma :-)
När vi skulle tillbaka så kom vi inte iväg med våran båt för det var en person
som saknades. Visade sig naturligtvis vara svensken som virrat bort sig på
nåt sätt.

Suzanne, Silvia och Daan

Efter att ha ätit fikat lite och sagt adjö till Daan och tjejerna så åkte jag till
flygplatsen, där jag för första gången behövde röntga min stora ryggsäck.
På den minsta av alla flygplatser när man skall tillbaka från djungeln, då
är säkerheten plötsligt hög. Hmmm.....

 

I Kuching kom allas bagage snällt och lydigt fram på bandet....utom mitt
(och en annan killes ryggsäck). Men här blev jag lite imponerad, efter bara
en sådär 5 minuter stegade det fram en kvinna i flygplatsens uniform och
undrade var jag flugit ifrån och om jag väntade på bagage. 
Jag sa att det gjorde jag så då tog hon och stack ut huvudet genom hålet
där bagaget kom in och skällde som en bandhund. Eter några minuter så
dök mycket riktigt den andra killens ryggsäck upp men min förblev borta.
Då stack hon ut huvudet igen och skällde dubbelt så mycket och se där...
då dök även min ryggsäck upp!
Det var service tycker jag (av henne alltså, inte bagagekillarna), jag
behövde ju inte ens säga till.

 

Jag hade inte bokat nåt hotell här i Kuching men hade fått tipset att åka ner till
"Waterfront" där det skulle finnas en hel drös. Bad taxin släppa mig där och
stapplade iväg med mina ryggsäckar i värmen. Inte ett hotell så långt ögat
nådde. Bara en massa kinesaffärer.

 

Gick ett tag och frågade några turister jag mötte men dom bodde utanför stan.
Till slut sprang jag på nåt kineshotell så då orkade jag inte mer utan ramlade
in där. Ingen höjdare men det får duga för natten. Får fixa ett annat tills imorgon.

 

Mitt största problem just nu är är alla smutsiga och blöta kläder. Inget torkar ju
här och nu ligger kläderna utspridda över hela mitt minimala rum som stinker
gammal djungel. Ska försöka få tag på nån tvättinrättning imorgon för det här
lyxhotellet har inget sånt naturligtvis.

 

Har för övrigt bokat flyg till Kota Bharu den 5:e för att därifrån ta mig vidare
till Kuala Besut och Perhentian Islands.